Dagen 21/11-13: Jesus Culture
Tack Sune Fahlgren för Dagen-artikeln om musiken i svenskt (amerikanskt) frikyrkoliv. Reflektionerna och frågorna kring detta är oerhört viktiga:
"Har lovsångsteamen lagt beslag på gudstjänsten? Vill vi att gudstjänsten ska bäras av folket eller av ett nytt prästerskap? Var pågår offentliga samtal om den teologi som kommer till uttryck i lovsångernas texter och former? Här behövs andlig urskiljning så att inte gudstjänstmusiken bara blir en tidsspegel, där sinnena berusas och där mötet med det gudomliga reduceras till känslor och stämning. Gud är större."
Jag har funderat mycket på dessa frågor och otaliga gånger noterat fokuset på känslor, stämningar och på utövarna/"artisterna" själva. Vad gör musiken med oss? Når musiken upp till helighetens Gud, den som lovsjungs, eller stannar tonerna och känslorna någonstans i höjd med takstolarna? Är musiken en "predikan" som harmonierar med Guds ord, eller presenteras ett annat evangelium?
Det omåttligt populära, men också mycket omdiskuterade lovsångsbandet "Jesus Culture", som utgår från pastorn Bill Johnson, i Bethel Church, Redding Californien, är ett intressant studieobjekt i det här sammanhanget. De gjorde för drygt fyra år sedan succé på You Tube med sången ”How he loves us” som är uppe i ca 10 000 000 visningar.
Om gruppens lärofader, Bill Johnson, och hans förkunnelse kan man säga mycket, men då det skulle ta för lång tid att återge allt här, länkar jag till ett vittnesmål från en tidigare medlem här.
Mystik, under och tecken är viktiga inslag i undervisningen. Ett exempel på det som praktiseras i Bethel Churchs gudstjänster är något som kallas "the fire tunnel":
För att återgå till lovsångsbandet, "Jesus Culture", så är de inte bara ett lovsångsteam, utan kallar sig själva för en "global rörelse." Medlemmarna i Jesus Culture hävdar att de har mottagit direkta uppenbarelser från Gud själv. Med utgångspunkt från detta, kan man följaktligen inte ifrågasätta, tvivla på eller utmana någon av de aktiviteter, påståenden eller undervisning som medlemmarna i bandet för fram. Att göra det, skulle innebära att man ifrågasätter Gud själv. Fokus i deras musik och deras undervisning är upplevelsen av Guds kärlek. Ingenting annat.
Jesus Culture musicerar alltså inte bara. Olika medlemmar i bandet predikar och undervisar också. I en intervju i Dagen, den 3/11-2011 säger också en av gruppens frontmän, Chris Quilala, att "musiken är bara toppen på ett isberg". Gruppen vill att de ungdomar som lyssnat på dem ska "åka hem och förlösa Guds närvaro i sin vardag." I följande klipp predikar frontsångerskan Kim Walker-Smith:
Kopplingen till Bill Johnson och Bethel Church i Redding, är mycket tydlig. Musiken och lovsångsbandet är ett viktigt verktyg i spridningen av Bill Johnsons teologi och undervisning. I följande video berättar Bill Johnson stolt att han ska sända ut Jesus Culture för att starta en ny kyrka i Sacramento i Californien:
Slutligen en video som ger en intressant och tänkvärd bild av Jesus Culture, deras bakgrund och undervisning. Titta och fundera: Hur influeras den svenska frikyrkomusiken av det som sker i USA?:
Det finns all anledning att vara vaken och uppmärksam på budskapet och intentionerna bakom den musik som kallar sig kristen idag.
Kommentarer
Trackback
