dagenreflektion

Enligt en artikel i Dagen idag är barndopet återigen i fokus, men nu i England. Det handlar där inte om barndop kontra vuxendop, utan om vilka ord som används i den engelska kyrkans nya dopceremoni.

I den tidigare ceremonin frågade prästen föräldrar och gudföräldrar följande:

"Do you reject the devil and all rebellion against God?", prompting the reply:

"I reject them." Then:

"Do you repent of the sins that separate us from God and neighbour?" with the answer:

"I repent of them." (www.theguardian.com)

I den nya versionen har dessa frågor tagits bort och varken djävulen eller männsikans synd nämns. I den nya versionen uppmanas i stället föräldrar och gudföräldrar att "reject evil, and all its many forms, and all its empty promises". 

(Att föräldrar och gudföräldrar ska besvara dessa frågor i stället för den som blir döpt är en annan märklig ordning som hör barndopet till, men det är som sagt en annan fråga som tidigare diskuterats både i tidningen Dagen och i den här bloggen!)

Den engelska kyrkans förslag till förändringar av vad som ska sägas vid dopceremonin har dock fått kritik. Förre biskopen av Rochester, Michael Nazir-Ali, menar att kyrkan genom sin nyordning tömmer den kristna undervisningen på intellektuellt innehåll och på så sätt fördummar den. Den fördummar också människorna som kommer till kyrkan och utgår ifrån att de inte förstår, i stället för att undervisa och förklara vad dopet är, och vad de olika delarna i ceremonin har för betydelse.  

Micahel Nazir Ali:

"When it comes to the service itself, the need is not to eliminate crucial areas of teaching but to explain them."

"It is best to call a halt to this perhaps well-meant effort before it further reduces the fullness of the church's faith to easily-swallowed soundbites." (Källa: The Guardian)

Problemet som beskrivs av Nazir Ali är inte unikt för England, utan kan sägas vara en trend som vi är bekanta med även här i Sverige. I en insändare i Dagen den 3/1-14, beskriver Biörn Fjärstedt detta genom att jämföra kyrkan med skolan; skolan är i kris och det samma gäller för den svenska kyrkan.

I Kyrkoordningens fyra prioriteringar kommer undervisningen på plats nummer två efter gudstjänsten. Undervisningen har dock varit försummad under en lång tid menar Fjärstedt och säger att den snarare har ersatts av ”entertainment”. Dessutom menar han att kyrkan har ”följt skolans recept med elevcentrerad undervisning, mindre lärande och mer vad tror du själv? ”

Tidigare var prästen församlingens lärare, men ”alla vet att predikan har skiftat från lärande och kunskap om trons ting till psykologiska reflektioner och etiska värderingar kring miljö och diakonala frågor. Allt färre är där och hör på.” fortsätter Fjärstedt. Han anser också att prästutbildningen – precis som lärarutbildningen – har karaktäriserats av en hel del ”flum”: ”Prästutbildningen fick nya former med särskilda institut för sammanfattning och tillämpning av det universiteten tillhandahöll. Men tonvikten lades på ideologisk likriktning och, som i skolans lärarutbildning, en hel del flum.”

Det Fjärstedt pekar på är alltså en ökad otydlighet och en brist på identitet i stället för de ”knivskarpa formuleringar” som behövs för att vi inte ska gå på grund rent teologiskt.

Engelska kyrkan vill att besökande föräldrar och gudföräldrar ”ska förstå”. Man utgår alltså ifrån att kyrkobesökarna är dåligt utbildade, vilket kyrkan själv bör ställas till svars för, men är det verkligen så enkelt som att besökarna inte förstår?

Nej jag tror snarare att vi här  - återigen – har ett exempel på en feg och trendkänslig kyrka, som inte vågar stå för de bibliska sanningarna, utan hellre sätter fingret i luften och känner efter vartåt de milda, politiskt korrekta vindarna blåser. Världens gillande är viktigt.