dagenreflektion

Förvåningen och vreden i Tranås, när det avslöjats att självmordsbombaren i Stockholm växte upp och gick i skolan där, är förståelig. Hur kunde det ske? Hur kan någon av oss göra något sådant? (Artikel)

Att ha så extrema åsikter att man spränger sig själv i luften för något högre och större, är svårt att förstå. Lika svårt är det att förstå hur någon som växt upp i en lugn småstad kan bli serievåldtäktsman, seriemördare, ekonomisk brottsling, mobbare, bankrånare, kriminell gängmedlem, pedofil...

Det allra svåraste är dock att inte dra slutsatsen att alla svenskar i 20-årsåldern är potentiella våldtäktsmän bara för att en svensk sådan nyss har anhållits i Örebro, eller att tro att alla killar som har haft det knaggligt i skolan ansluter sig till kriminella mc-gäng. Alla muslimer är inte självmordsbombare. Alla frikyrkopastorer är inte potentiella hustrumördare och äktenskapsbrytare a la Knutby. ”Vad är det för Gud och religion att tjäna?” frågar sig en av Tranås invånare, och ger uttryck för just detta – den farliga generaliseringen - och okunskapen. En bättre fråga hade varit: "Vad är det för människa som så totalt har missuppfattat sin Gud och sin religion?"

Detta beteende, att genast dra generella och felaktiga slutsatser på mycket lösa grunder, är en stor del av problematiken. Vi vill gärna placera människor i väldefinierade fack – och oss själva med för den delen. Vi hittar gemenskap i åsiktsfållan, vi hittar också hatobjekten i andra åsiktsfållor. Stora och starka krafter sätts på så sätt i rörelse i ett svart-vitt landskap. Galningar och extremister finns och har funnits inom alla skrån. Det - om något - borde vi ha lärt oss av historien.

Vi kan förvisso sitta med armarna i kors och ondgöra oss över terrorbrott och annat, men behöver vi inte samtidigt granska vårt eget ansvar? Vi är alla samhällsmedborgare. Hur villiga är vi att lyssna på meningsmotståndaren, och på så sätt skapa ett fruktbart diskussionsklimat? Hur villiga är vi att lära oss om vår omvärld? Hur bra är vi på att se gråzonerna lika väl som det svarta och vita?

Här har vi alla ett ansvar att gemensamt - kristna, muslimer, skåningar, norrlänningar, män och kvinnor, barn och vuxna – verka för att den här sortens desperata handlingar inte sker igen. Låt inte en fanatiker, en förvirrad ung mans handling, förlama de goda krafterna i vårt land.