dagenreflektion

I artikeln ”Kristna – världens mest förföljda grupp”, presenteras statistik som pekar på att kristna förföljs i 133 länder i världen idag. De förföljs av regeringar men också av andra grupper. (Artikel)

En orsak till att det inte talas så mycket om detta, kan vara kristendomens historia av brutalitet, som ”gör att eliterna i den moderna världen tenderar att se kristna som förövare, inte som offer.” menar den judiske aktivisten Michael Horowitz.

Förutfattade meningar, okunskap och brist på fantasi, kan vara andra orsaker till att detta problem inte uppmärksammas mer. Den genomsnittskristne är enligt artikeln  en nigeriansk kvinna i 40-årsåldern, inte en vit man i västvärlden. Hur många visste det?

Får det ”religiösa etablissemangets” misslyckanden i historien (men även i nutid) helt och hållet styra våra värderingar och vår syn på kristna – och andra, trots att den sanna tron är, och står för, något helt annat, så är det kanske dags att börja se bort ifrån de mänskliga byggena, institutionerna  och handlingarna kring religion och tro – både nu och historiskt, och i stället titta på vad kärnbudskapet i olika trosuppfattningar egentligen är och borde innebära i det praktiska utövandet. Detta kräver kunskap och – för ateisten - fantasi nog att föreställa sig att det faktiskt finns en Gud.

Om synen på kristendomen är formad av resultaten av ”den mänskliga faktorn”; misstagen, övergreppen och misstolkningarna, så  blir Gud också en "ond" och obegriplig Gud, Guds budskap till mänskligheten likaså. Vi, de religiösa utövarna, måste därför – i än högre grad – granska oss själva. ”Av frukten skall trädet kännas”, säger Jesus. Kanske är det här vår största och svåraste utmaning som kristna ligger: Frukten måste överensstämma med Jesu lära. Det vi tror och det vi predikar måste synas i våra liv. Det måste få en praktisk - och god - konsekvens. Hade människor inom kyrkan lyckats bättre med detta, skulle synen på kristendomen delvis vara en annan.

Här behöver kanske också bilden av oss kristna förtydligas (inte minst för oss själva): "Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud." (Rom 3:23). Det gäller även oss som är troende och som kallar oss kristna. Vi har inte gjort oss förtjänta av den nåd som vi har tagit emot, och som Gud vill ge hela mänskligheten. Vår tro gör oss inte till övermänniskor som aldrig gör fel, eller som är höjda över andra människors tillkortakommanden. Nej, vi har inget att berömma oss av själva. Vi gör misstag och ibland - förödande sådana. Att fördöma andra, utgår inte sällan från tanken att man själv är bättre och har rätt att göra detta fördömande eftersom man har en "högre moral". Inget kan vara mer fel. Vi behöver här öva oss i ödmjukhet. Förhoppningen som kristen är dock, att gemenskapen med Jesus, och Guds ord, ska göra oss mer lika honom, han som var kärleken och ödmjukheten förkroppsligad!

Enligt Center for the Study of Global Christianity, har ca 100 000 kristna om året lidit martyrdöden, enligt följande definition av martyr: ”Kristustroende som mist livet i förtid, i en situation där de är vittnen för sin tro, som ett resultat av mänsklig fientlighet". Katherine Cash på Svenska missionsrådet, menar dock att det är viktigt att fokusera inte bara på kristna, utan alla som är förföljda p g a sin tro. ” Vi behöver jobba med en bred och trovärdig inriktning som syftar till religionsfrihet för alla.” Risken är annars att polariseringen mellan religioner och världsdelar ökar på ett negativt sätt.

Jag tror att hon har rätt i detta. Det är inte acceptabelt att någon människa förföljs för sin tros skull. Alla måste fritt kunna utöva sin religion och mötas med respekt för det. Detta måste vi arbeta för på bred front.

Men, förföljelse i någon form kommer vi nog ändå inte undan:

”Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert.” (Joh 15:20)

”Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.” (Luk 21:12)