dagenreflektion

Det är intressant och spännande att ta del av utkastet till GF-kyrkans teologiska grund, som kommer att kunna kommenteras och ändras fram till den sista januari. (Artikel)

 

http://gemensamframtid.se/wp-content/uploads/2010/12/Gemensam_Framtid_teologisk_grund_101223-2.pdf

 

Som kristen är det nyttigt att då och då läsa den här sortens dokument. Kanske skulle alla medlemmar i kristna kyrkor runt om i landet ha en liten bok med sin kyrkans teologiska grund, den grund på vilken man själv ska stå stadigt och verka utifrån. Precis som med allt annat behöver vi ju påminnas om vårt uppdrag och vårt ansvar som medlemmar i Kristi kyrka. Medlemskapet innebär ju en gemenskap, en trygghet, ett stöd och en glädje, men också ett ansvar. Vi ska ha omsorg om varandra som syskon och ta ansvar för den gemensamma kyrkan och dess utveckling.

 

Detta glöms lätt bort i en tid då individen är uppbunden och engagerad i så många olika sammanhang. Har vi blivit för mycket individualister för att kunna och vilja vara delaktiga och ta det ansvar som krävs av oss i församlingen? Prioriterar vi annat högre?

 

Det får nämligen inte stanna vid en teologisk samsyn på papperet, utan det som ska synas utåt är vår omsorg om, och kärlek till varandra. Hur väl tar vi hand om de gamla i kyrkan? Hur väl tar vi hand om singlarna, de sjuka, de ensamma, de svaga, udda och utstötta? Hur mycket tid och engagemang är vi beredda att satsa för dessa syskon? Delar vi verkligen våra resurser med varandra?

 

Lade också märke till följande formulering i GF-dokumentet: ”den (kyrkan) överskrider alla gränser och förkunnar evangeliet för alla människor och hela skapelsen”. Att kyrkans beskrivs som gränsöverskridande är spännande – Gud är ju en gränslös Gud!  Men samtidigt stämmer det till eftertanke. Att förkunna evangeliet för alla människor, i alla länder, på alla språk, är en sak, men att överskrida alla gränser – vad betyder det?

 

Begränsningar behövs för att gränslösheten utåt ska vara möjlig. Gränslösheten får inte innebära att vi lierar oss med och godkänner sådant som inte är av Gud. Det får inte innebära att ändamålen helgar medlen. Vi ska leva i världen men inte av den. Att dra gränserna här, är kanske det allra svåraste.

 

Detta förhindrar dock inte ett samhällsengagemang där vi står upp för rättvisa och jämställdhet, fred och försoning, hållbar utveckling och naturvård:

 

”Församlingarna lever i vardagen, i arbetslivet och samhället. De vill värna rätten och avslöja orätten, uppmuntra till delaktighet och medansvar i samhället, bidra till utjämning av världens resurser, verka för fred och försoning samt ta sitt ansvar för att förvalta Guds skapelse…”

 

Lycka till GF-kyrkan. Processen känns mycket lovande – för oss alla!

 

 

 

P.S. Vad namnet beträffar så är "Samfundskyrkan" ett märkligt namn.

 

"Ekumeniska kyrkan" är bättre. Nuvarande Baptist- Metodist- och Missions-namnen på lokal ort, borde skrotas helt. En mångfald av namn skapar inte bara långa namn, utan också förvirring. Förändringen är radikal, varför då inte genomföra ett genomgripande och radikalt namnbyte på alla orter? Ett sådant kan dessutom ge en nytändning, och en välbehövlig uppmärksamhet för församlingen lokalt.

 

"Equmenia" kan ev vara ett alternativ - med reservation för det språkliga.