Dagen 6 dec 2010 - Marginalanteckning om helvetet
Det finns enligt Jaktlund (blogg) en fara i att fokusera för mycket på antingen nuet och livet här, eller evighetens himmel och helvete. Det håller jag med om. Men det ena behöver som sagt inte utesluta det andra. Evighetsperspektivet kan upprätthållas och predikas samtidigt och i den tro som lever i nuet, i form av gärningar som hjälper och underlättar livet för dem som lever ett helvetiskt liv redan här. Människan har båda behoven, och vi har båda möjligheterna.
Även C.S. Lewis är inne på tanken att livet här och nu, är en försmak av två olika tillstånd i evigheten, när han i ”Den djupa glädjen” skriver att ”jorden, om man väljer den i stället för himlen, hela tiden kommer att visa sig endast ha varit en region av helvetet; medan jorden betraktad som sekundär i förhållande till himlen kommer att visa sig ha redan från början varit en del av himlen själv.”
Vi måste absolut bli bättre på att försaka för andras skull, bli bättre på att älska vår nästa som oss själva. För den evighet som ska komma, inleds också med domslut. Det vi gör i nuet – och det vi inte gör – ska kunna tåla granskning. Detta med att hjälpa och lindra i nuet, är dock något som hela samhället stöttar och är delaktiga i. Det är inte bara kyrkan som ser behoven och som sträcker ut en hjälpande hand (även om vi kanske borde vara bäst på det). Det är okontroversiellt och humant och har – enligt många – inget med kristen tro att göra.
Det andra perspektivet, som har med evigheten att göra är mycket svårare. Här står kyrkan dessutom ensam. Hur ofta hör man en allvarlig predikan om att omvändelse och tro är av nöden, för en evighet i gemenskap med Gud? Att detta att säga nej till denna gemenskap, att missa målet, att hamna i en evighetslång mardröm utan Guds kärlek och omsorg, är ett allvarligt beslut? Predikningar om denna framtida verklighet är betydligt mer kontroversiella och ifrågasatta. Vi talar därför försiktigt om ”den andra tillvaron” och vi slätar för ofta över i överensstämmelse med det politiskt korrekta.
Jag skulle också, precis som C.S. Lewis, önska att ”helvetesläran” inte fanns. Men den har stöd i bibeln, ”har alltid omfattats av kristenheten, och har stöd i förnuftet.”
Jag tror inte att det är ett ”Guds misslyckande” som blir orsaken till att människor får tillbringa en evighet utan Guds kärlek. Jag tror att det är människans fria vilja.
Lewis:
”Jag skulle vilja betala vilket pris som helst för att sanningsenligt kunna säga: ’Alla kommer att bli frälsta.’ Men mitt förnuft invänder: ’Utan sin egen viljas medverkan, eller med den?’ Om jag säger: ’Utan’, lägger jag genast märke till en motsägelse: hur kan den fria självuppgivelsens högsta viljeakt ske utan viljans medverkan? Om jag säger: ’Med sin egen vilja’, svarar mitt förnuft: ’Men om de inte vill?’”
Vi har ett val att göra, både här och för evigheten.
