Dagen 18 nov 2010 – Katolsk tro - ett alternativ?

Torbjörn Göransson ställer denna fråga i en debattartikel i Dagen idag. Detta med anledning av att intresset för Katolicismen har ökat – inte minst bland protestanter. Göransson beskriver den katolska tron som obiblisk och förvånas över protestanters okritiska förhållningssättet gentemot denna religion. Jag tycker att hans fråga är berättigad.

 

Han nämner prästen Per Mases, som efter avslutad tjänst i Svenska kyrkan har konverterat till katolicismen, en tillhörighet som Mases alltid har känt. Citat från Dagen:

 

”I gamla Dalabygden där jag växte upp fanns en medvetenhet om att ursprunget är katolskt. Per minns hur han som liten brukade titta på altarskåpet som fanns i barndomens kyrka mellan Falun och Borlänge. Det innehöll Maria och apostlarna och fascinerade honom. Hans farmor var också ett föredöme. /---/ Kyrkans identitet är i grunden katolsk.” Han säger vidare att konversionen är "en konsekvens av den sekularisering och politisering" som skett inom Svenska kyrkan.

 

Artikeln om Per Mases

 

Är det så att katolicismen, med sina traditioner och sin fasta, ortodoxa struktur, fyller upp det tomrum som uppenbarligen inte fylls av den svenska kyrkan? Är det tomheten, det utslätade som gör att människor som Mases söker sig dit?

 

Att som djupt troende präst konvertera till katolicismen är kanske inget problem. Han vet var han står och han vet vad han tror på. Frågan är vad katolicismen gör med alla andra? Alla de som tar dessa gudsmäns handlande som en intäkt för att katolicismen är ofarlig och till och med eftersträvansvärd? Katolicismen pekas ju av ledande personer inom vår egen kyrka ut som ett alternativ, genom det sätt de förhåller sig till den – medvetet eller omedvetet, uttalat eller outtalat. Har vi inte ett ansvar här?

 

I många avseenden är den katolska kyrkan kanske den mest ortodoxa av dem alla. Problemet är snarare allt det som katolicismen har lagt till. Det är blandningen som är förrädisk, och det är sättet på vilket man använder sig av det man tror på som behöver granskas.

 

Den kristna kyrkan är idag utsatt för enorma påtryckningar från många håll, och det är lätt gjort att vi backar inför detta. Vi är lyhörda, tillmötesgående och politiskt korrekta i vårt förhållningssätt till mycket som traditionellt och bibliskt sett inte tillhör vår tro. Gråzonerna har blivit större och förmågan att skilja på ”rätt och fel” utmanas. Kanske är det i det läget bra att lägga örat till och lyssna på ekot från våra förfäder. Hur såg de på katolicismen?

 

I somras fick jag av en slump möjligheten att göra just detta, genom följande fynd i arkiven: ”Jesu profetior eller Vår frälsares och profeternas förutsägelser fullbordade.” av J. G. Matteson.

Boken gavs ut i Stockholm 1902 och är verkligen ett eko från det förgångna, en domedagspredikan av stora och ambitiösa mått, men samtidigt slås man av fräschheten, glöden och kraften i denne författares tro.

Gränsdragningarna är klara och resonemanget väl underbyggt med källhänvisningar och fotnoter. Intressant är framför allt redogörelsen för ”Påfvedömets villfarelser”. Rekommenderas.

 

Dagen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0