Dagen 23 nov 2010 – Kyrkan som ceremonimästare?
Mycket bra talat, Stefan Gustavsson (SEA)! Debattartikel
Återigen handlar det om kyrkans identitet, om innehåll och syfte. Den svenska kyrkan har bakbundna händer och ingen – varken kyrkan eller det politiska etablissemanget verkar kunna eller vilja lossa dessa band. Kyrkan, kyrkorummet, ritualerna, högtidligheten har tagits som gisslan och precis som det ofta händer i ett gisslandrama, så finns det ett ömsesidigt beroende för överlevnadens skull. När kyrkan talar, gör den det med någon annan tätt bakom sig.
Kyrkans präster blir i sin tur insnärjda i detta. Senaste exemplet är de tre prästerna från Göteborg, som har fått kritik av domkapitlet för att de följer sin tro och övertygelse (mot samkönade äktenskap) och avstår från sin vigselbehörighet. Exemplet visar med tydlighet den spänning som finns mellan troheten mot ordet och troheten/beroendet av staten - inom kyrkan själv.
Kanske är det dags för kyrkan att befria sig själv, ta ett stadigt tag i Guds hand, och endast börja hyra ut sina pampiga lokaler till högtidliga, men sekulära festligheter?
Eller, så ställer kyrkan tydliga och omutliga krav på att få vara sig själv trogen i sammanhang där samhället efterfrågar dess tjänster och lokaler, dvs att predika Guds rike, omvändelse och tro närhelst tillfälle ges!
Du har verkligen slagit huvudet på spiken med detta inlägg, Stefan!
Hur mycket skall vi sträva efter att samhället blir "kristnat" i sina uttryck, former och värderingar? Är samhället godkänt av oss troende om bara riksdagsledamöterna går på en officiell gudstjänst i Storkyrkan och skolbarnen går till kyrkan på terminsavslutningarna eller på jul?
Jag tror att det är dags att vi mer än tidigare tar ställning för det viktigaste i det kristna budskapet, tron som sådan, och inte allmänna värderingar och yttre former.
Det som en gång var en välsignelse, kyrkan, som lärde folk vad bibeln sade, och sedan kompletterades med väckelserörelsernas omvändelsekrav, gav människor en ny personlig insida, inte bara yttre förändringar, beteenden etc, har blivit en förbannelse, då människor tror att det räcker och är detta kristendom handlar om.
Jag menar inte att vi inte skall påverka samhället, men mycket talar för att vi fått ett felaktigt fokus på yttre saker, medan vi tystnat om varje människas behov av omvändelse. Det räcker inte att man är medlem i en kyrka, man måste också bli frälst.
Den personliga tron har blivit privatiserad och ingen vill beröra det viktigaste krav som Gud ställer på den enskilde, att omvända sig, få en ny vilja och börja göra det Gud vill.
Vi har som kristna ofta ställt politiska krav men däremot inte religiösa. Men det är ju detta allt egentligen handlar om, den personliga omvändelsen och en inre förändring av människan, frälsning.
Det är det enda som håller i längden. När detta inre försvinner förfaller samhället. Våra goda värderingar är bara ett resultat av den Ande och de Guds ord vi har levande i vårt inre.
