Dagen 27 nov 2010 – Stöd i bibeln för aga?
Efter 1966 fanns det ingen skrivelse i Sverige, som gav föräldrarna rätt att i uppfostringssyfte aga sina barn. Det fanns inte heller någon skrivelse som tydligt förbjöd detta. Detta kom först 1979, då Riksdagen beslutade att helt förbjuda aga.
I föräldrabalken står det följaktligen: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.
Enligt förarbetena till föräldrabalken framgår det att barn inte får skadas fysiskt eller känna smärta. Även lindriga slag och hastigt övergående smärta räknas in här. Fysisk misshandel är alltid förbjuden. Man kan däremot lyfta eller rycka undan barnet för att hindra det från att göra sig illa eller skada andra. (Källa: www.barnombudsmannen.se)
Hur kan då ett kristet par anse att de har rätt, och stöd i bibeln att trotsa denna lag och fortsätta uppfostra sina barn med aga? Var finns kärleken och respekten för barnen, och var finns kunskapen om Guds ord? Det står ingenstans i bibeln att vi SKA slå våra barn. (Råd och tips ges dock i all välmening i GT av Kung Salomo framför allt.) Jag blir förtvivlad när jag läser artiklar som den här. Vi kristna – som har hört, läst och förstått evangeliet och Guds kärleksfulla ord till oss människor, måste kunna bättre än så här. (Artikel)
Även bibeln signalerar att vi ska följa och lyda lagen: ”Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott” (Tit 3:1)
Genom hela bibeln (framför allt i NT) kallas vi alla ”barn”, barn till Gud, älskade barn osv. Ja, Gud älskar oss, men han låter oss samtidigt själva fatta beslut, enligt vår fria vilja. Han tvingar sig inte på oss - varken fysiskt eller psykiskt, men han älskar oss och söker oss var vi än befinner oss i livet. Det är denna Guds kärlek som ”tvingar” oss att tjäna honom. Möts vi av gränslös kärlek, då vill vi – av oss själva – lyda och göra gott mot den som älskar oss.
Det samma måste gälla i relationen föräldrar / barn. Men för att kunna älska som Gud vill, måste vi göra oss av med rädslan, för det är den som skapar fysiskt och psykiskt våld och tvång. Rädslan över att barnen inte ska bli goda människor, rädslan över att barnen ska hamna i dåligt sällskap, rädslan över att barnen ska välja bort det vi själva tror på…
Återigen: Lita på Gud och vila i Gud. Överlämna era barn till honom, bed för dem, och älska dem – precis som han älskar er. Känn ingen oro, känn ingen rädsla...
Det syftar antagligen på Ordspråksboken (se 3:12, 13:24, 23:13-14).
Ordspråksboken:
"Ty den HERREN älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär."
"Den som spar på riset hatar sin son,
den som älskar honom fostrar honom i tid."
"Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö.
När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket."
Kung Salomo skrev, och sammanställde det mesta av det som står i Ordspråksboken, och många olika stilmönster återfinns här: retoriska frågor, paralleller, liknelser, poem osv.
Boken påminner en hel del om "Odens ord" i de gamla fornnordiska källorna. Det handlar om levnadsråd, sprungna ur erfarenhet. Boken är fantastisk i sin vishet och skönhet, men jag tror ändå att vissa konkreta råd - som tex risets goda inverkan på söner, kan tas med en nypa salt.
Herren själv "tuktar" den han älskar, men denna tuktan kan göras på många - långt mer effektiva sätt. Jag vill dessutom hävda att vi lever i det nya förbundets tid, och att kärleksregeln och Jesu ord om hur vi ska leva och förhålla oss till vår nästa, skriver över detta. Hela lagen har ju satts ur spel. Den har sin funktion, men det nya förbundets "lag" är överordnad den.
Att rycka loss bibelord, som de två agande föräldrarna uppenbarligen har gjort, för att rättfärdiga våld mot andra människor, är lika tragiskt varje gång det händer. Helheten aer lika viktig som bokstaven!
God bless!
Jag förvånas över hur starka ord man lätt tar till mot andra människor, som man inte vet något om. Det enda man vet är vad som pressen har tagit upp, ett fåtal citat ur en dom eller en lång rättegång som tagit ca 5 månader. Tror du (skribenten) inte att det finns mer bakom citaten? Tror du verkligen att sammanhanget kan sammanfattas i de artiklar du läst?
Gjorde Daniel fel, som trotsade sina myndigheter när de sade att endast kungen fick tillbes? Hade du dömt ut honom lika lätt? Finns det inte en starkare lag än samhällets?
Jag känner både föräldrarna och barnen i fråga, och det är en tragisk tid för alla just nu. Det kanske mest tragiska är att kristna i Sverige väljer att förhålla sig till samhället istället för till Guds ord. Istället för att värna om sina kristna bröder och systrar, dömer vi ut varandra. Hur ska vi fungera som Kristi kropp om sådana som du säger: "Du är bara öga, vi behöver inte dig.", och genom offentliga texter påverkar andra att tänka samma sak? Barnen har aldrig skadats mer än när de rycktes ifrån sina föräldrar, bort från sin trygghet. I själva verket vill alla barnen hem till föräldrarna igen, men det framkommer inte i media. Att en av sönerna skickade en T-shirt med texten "världens bästa pappa" till fadern från sitt nya hem? Vad hände med den äldste sonens tårar när han insåg att han inte skulle få vara med sina föräldrar mer? Eller ännu värre, när socialarbetarna ljög för honom rakt framför ansiktet? Vad händer med barnen när de placeras hos familjer som inte är kristna?
Barnen visar inga tecken på skador eller men efter agan. Tvärtom visar de upp självsäkra karaktärer, gott uppförande och en tydlig och stark kristen tro. Och det är få människor jag känner som förlitar sig mer på Guds ord än föräldrarna. Genom framgångar och motgångar har de alltid satt Guds ord först. Att du ens vågar sätta ett frågetecken på deras tro visar att du inte vet tillräckligt för att uttrycka dig om fallet.
Du kan få ha vilka fördomar du vill om aga. Den rädsla du nämner fanns varken hos föräldrarna eller barnen. Men du verkar inte ha erfarit eller varit i nära kontakt med respektfull, kärleksfull, biblisk aga förr. Nu, däremot, när föräldrarna ska till fängelset, och barnen tas omhand av icke-kristna människor, isolerade från kristna bekanta, nu kan denna rädsla för barnens uppfostran vara befogad. Kanske är det dags att du slutar slå på dina bröder, och istället hjälper oss i striden för att utvidga Guds rike? Två av oss kristna åker snart i fängelse för sin trofasthet mot Guds ord, oavsett omständigheter, och fyra kristna barn har i princip mist sina föräldrar. Din röst behövs inte här för att göra saken värre. Sveriges kristenhet behöver dig på annat håll!
//En annan del av Kristi Kropp
Det finns alltid en historia bakom rubrikerna i tidningen. Jag måste dock utgå ifrån de fakta som finns. En dom i Tingsrätten av det slag som beskrivs, är allvarlig, och har sin grund. Att detta av allmänheten kopplas ihop med bibeln och kristen tro är tråkigt. Det handlar om barn, och om hur vi som vuxna förhåller oss till dem. Personligen har jag mycket svårt att se på aga så som du gör uppenbarligen gör, men jag vill nog hävda att jag har den rätten.
Jag tar avstamp i artikeln, men för samtidigt ett allmänt resonemang för att väcka tankar kring detta. Jag är inte ute efter enskilda individer som jag inte känner.
Jag känner mig också upprörd därför att jag har sett det här på annat håll - inom kyrkan. Min erfarenhet är också att just rädsla är ett vanligt förekommande inslag i den här typen av uppfostran.
Att trotsa myndigheterna när det gäller att tvingas tillbe en annan Gud än den man tror på, är en helt annan sak. Detta görs runt om i världen både idag och historiskt med livet som insats. Men att trotsa de lagar vi har, för att systematiskt aga sina egna barn tillhör en helt annan kategori. Vi kanske ska välja våra strider?
Det par, som du uppenbarligen känner, har inte dömts ut av mig. Jag ifrågasätter just detta att de har agat sina barn, vilket också har framgått genom rättslig prövning. Hur myndigheterna sedan hanterar ärenden där barn blir omplacerade, är en helt annan fråga. Här finns det mycket att säga om myndigheternas valhänthet, vilket flera exempel har berättat i media på sistone. Jag ger mig inte in i den debatten, utan reagerar nu mot den åsikt som många kristna har, nämligen att det är bra att aga sina barn. Detta kan ses på olika sätt och måste också kunna diskuteras öppet.
Jag hoppas att du har haft möjlighet att lyfta fram de positiva saker du känner till om föräldrarna till berörda myndigheter. Det gläder mig också om det stämmer att barnen mår bra trots agan. Frågan är om de inte hade kunnat vara väluppfostrade individer med stark självkänsla och stark kristen tro ändå? Långt fler exempel från verkligheten talar för den slutsatsen.
De erfarenheter jag har av aga är mycket negativa.
Jag har sett den verksam på nära håll och jag har sett många exempel på vad den kan göra med unga människor. Dessa erfarenheter har jag bl a från mitt arbete som lärare.
Om barnen har en stark, självständig och sund tro på Gud, och det finns vuxna kristna runt dem som ber för dem, så behöver inte oron för deras fortsatta fostran vara så stor. Jag måste dock hålla med om att den uppkomna situationen är mycket olycklig. Det är mycket tråkigt att barnen har skilts från sina föräldrar på detta sätt. Priset för att bryta mot svensk lag har varit stort.
Jag är gärna med i kampen för att utvidga Guds rike på jorden. Medan vi gör gemensam sak i detta, hoppas jag ändå att vi kan göra det med respekt för varandras åsikter. Jag respekterar din åsikt, men håller inte med dig i sak.
Min blogg är personlig, vilket jag tror att alla som läser den förstår. Den är också - som alltid när vi yttrar oss - en balansgång, som jag hoppas bli allt bättre på.
Alla som läser detta; be en extra bön för barnen och deras föräldrar i Värmland.
Jag vill inte ta ifrån dig din åsikt, du har full rätt att tro och tänka hur du vill. Jag vill bara nämna att - även om jag håller med om att aga i många familjer går överstyr - så har dessa barn och föräldrar inte gjort det, utan har resulterat i något otroligt gott. Och det är viktigt att framhålla att aga i sig självt inte är en dålig uppfostringsmetod, utan att det beror på hur man sköter den. Oavsett hur man förhåller sig till metoden, så är det den enda uppfostringsmetod som faktiskt nämns i Bibeln, och om det hade varit uppenbart skadligt för barn att utsättas för aga, hade inte Gud själv låtit det vara en del av sin Heliga Skrift. Det står ju att till och med Jesus lärde sig lydnad genom lidande.
Självfallet måste aga kunna diskuteras öppet! Det jag vill framhäva i den diskussionen är att jag vet att aga är en fungerande, bra metod, om den används rätt. Jag tror att det finns en skillnad mellan rädsla och fruktan. Gudfruktighet är ju trots allt något bra. Fruktan för myndighet och föräldrar är också bra. Det är inte detsamma som rädsla. Fruktan är närmare kopplad till djup respekt än rädsla.
Hur många exempel som talar för och emot barnaga är otillgängligt. De flesta som agar sina barn nämner det inte, just på grund av att myndigheten inte ska få reda på det. Och antalet länder som förbjudit barnaga är ytterst få. Aga är normalt i de flesta länderna, och kanske finns det en koppling mellan den otroliga bristen på disciplin i Sveriges skolor och den svenska barnuppfostran? Kanske är det så i Sverige, att aga oftast missbrukas. Och kanske missbrukas det för att man måste smussla med det. Det finns ingenstans man kan prata om det utan att plötsligt bli undersökt av socialen. Kanske hade det inte missbrukats lika mycket om man faktiskt kunde få vägledning?
Läs gärna Dan Backlunds inlägg på sidan http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=236691
Sen håller jag såklart med om att misshandel av barn är förfärligt, och borde vara straffbart! Men det är en otroligt stor skillnad mellan aga och misshandel. Den gammaltestamentliga synen på aga framhäver ju till och med att det är misshandel att INTE aga sina barn.
Tack för uppmaningen till bön. De behöver det. Jag vill dig allt gott, och hoppas du får en god natt.
//Jonathan
Jonathan, du har så rätt i dina skrivelser. Hoppas det går väl för familjen, att de får tillbaka sina barn!
Vi borde absolut stötta den här familjen även om vi inte håller med om att aga är en bra uppfostringsmetod. För mig framgick det med all önskvärd tydlighet att det värsta för de här barnen självklart är samhällets övergrepp då de skiljdes från föräldrarna! Socialtjänsten förföljer kristna (och ev andra minoriteter) under täckmantel av att hjälpa. Vi har utretts ett antal gånger för att våra barn blivit retade i skolan bl a för sin kristna tro och deras lukt (ej parfymerade), vilket alltså skulle vara vårt fel! Vi har också blivit hotade med tvångsomhändertagande trots att barnen enl alla är trygga och glada. Det borde vara tjänstefel!!!! Dags att reagera! Går det inte att hävda att de ska få återförenas efter avtjänat straff åtminstone? Då ska de ju i lagens mening ha sonat sitt brott och borde få en andra chans! Finns det verkligen inngen släkting eller församlingsfamilj som kan ta hand om dem istället eller är det omöjligt. F ö ska enl barnkonventionen som Sverige ratificierat alla barn höras i ärenden som rör dem och dessutom har de rätt till religionsfrihet (vilket åtminstone borde leda till att de kunde få önska en fosterfamilj av samma tro). Kanske något för Europadomstolen för mänskliga rättigheter?
Jonathan, du säger att agan i den här familjen inte har gått över styr, utan resulterat i något otroligt gott. Med tanke på de nuvarande omständigheterna har jag svårt att förstå denna tankegång.
Du säger också att "aga i sig självt" inte är en dålig uppfostringsmetod", utan det beror på hur den "sköts". Eftersom det i Sverige är förbjudet att aga barn, ska den inte skötas alls, den ska inte heller "missbrukas", den ska helt undvikas. All personal i svensk skola har t ex en tvingande skyldighet att rapportera minsta misstanke om övergrepp - inklusive aga - mot barn och ungdomar.
Jag håller inte heller med dig om att aga är den enda uppfostringsmetod som nämns i Bibeln. Den klart överskuggande uppfostringsmetoden är att älska sina barn, och naturligtvis även tillrättavisa dem när så behövs. Detta kan dock göras framgångsrikt, helt utan våld.
Argumentet att aga inte skulle nämnas i bibeln om det skulle vara skadligt för barn, är också mycket svagt. GT beskriver handlingar som t o m leder till andra människors död. Innebär det att Gud vill att vi ska döda varandra?
Den rädsla jag talar om, menar jag finns hos den som agar. Den förödande rädslan finns hos den som utövar våldet.
Livet är fullt av lidande när man ser det i sin helhet. Detta lidande är nog. Vi behöver inte "bättra på" det med att också lägga till aga.
Ja, att frukta Gud, och att ha "fruktan" eller snarare respekt för sina föräldrar är också bra. Men att få denna respekt är också något man förtjänar genom att vara en trygg och pålitlig vuxen, som utan att kränka, stöttar och vägleder sina barn. Skolan är full av välartade och trevliga ungdomar. Min erfarenhet är att majoriteten av alla ungdomar är fantastiska att ha att göra med - utan att aga finns med i bilden.
Återigen, jag beklagar verkligen det som hänt den här familjen och jag hoppas av hela mitt hjärta att familjen ska få stöd och hjälp, så att de kan återförenas och bli en fungerande familj igen.
Även myndigheterna kan behöva bön för att göra sitt jobb på ett för alla parter bra sätt.
