Dagen 5 nov 2010 - en vinst att åldras
Robert Eriksson skriver om "vinsten med att åldras" och utgår från Bruce Springsteen och bibeln.
"Vad händer då stormen kommer och ett träd är djupt rotat? Det faller inte. Det böjer sig. Det finns en elasticitet i ett träd som är djupt rotat och som gör att det klarar av stormar. Villkoren ser likadana ut för oss människor. Om man lever med djupa rötter i relationen med Gud får man en elasticitet som människa. Svåra upplevelser, hugg och slag, gör inte att man blir cynisk och bitter. Nej, tvärtom formas man av dessa erfarenheter. Man lär sig vad som är viktigt och inte viktigt i livet. "Man bär sin frukt i rätt tid. Aldrig vissnar bladen.""
I många församlingar känner sig de äldre marginaliserade, ignorerade och betraktas som just - allt för fast rotade. De står envist kvar i stormarna och pekar åt det håll där tak över huvudet, skydd mot blåst och regn finns. Hur mycket lyssnar vi på dessa gamla, erfarna medlemmar? Hur ofta tänker vi yngre på att vi själva måste stanna upp ett tag, tänka efter, och söka oss tillbaka till källan där rötterna återigen får friskt vatten?
Ofta ställs det ena mot det andra; ungdom mot ålderdom, framåtsträvande mot bakåtsträvande, nytänkande mot tradition osv. Men, är det inte så att att alla perspektiv behövs och måste gå hand i hand?
Tänk om alla dessa unga kunde få vägledning av de äldre som lever med djupa rötter i relationen med Gud. Och de äldre kunde få ny inspiration och energi av de unga. Som Springsteen brukar säga; "In that kind of society, everybody wins".
Tack Robert Eriksson för ett lysande inlägg!
Dagen
"Vad händer då stormen kommer och ett träd är djupt rotat? Det faller inte. Det böjer sig. Det finns en elasticitet i ett träd som är djupt rotat och som gör att det klarar av stormar. Villkoren ser likadana ut för oss människor. Om man lever med djupa rötter i relationen med Gud får man en elasticitet som människa. Svåra upplevelser, hugg och slag, gör inte att man blir cynisk och bitter. Nej, tvärtom formas man av dessa erfarenheter. Man lär sig vad som är viktigt och inte viktigt i livet. "Man bär sin frukt i rätt tid. Aldrig vissnar bladen.""
I många församlingar känner sig de äldre marginaliserade, ignorerade och betraktas som just - allt för fast rotade. De står envist kvar i stormarna och pekar åt det håll där tak över huvudet, skydd mot blåst och regn finns. Hur mycket lyssnar vi på dessa gamla, erfarna medlemmar? Hur ofta tänker vi yngre på att vi själva måste stanna upp ett tag, tänka efter, och söka oss tillbaka till källan där rötterna återigen får friskt vatten?
Ofta ställs det ena mot det andra; ungdom mot ålderdom, framåtsträvande mot bakåtsträvande, nytänkande mot tradition osv. Men, är det inte så att att alla perspektiv behövs och måste gå hand i hand?
Tänk om alla dessa unga kunde få vägledning av de äldre som lever med djupa rötter i relationen med Gud. Och de äldre kunde få ny inspiration och energi av de unga. Som Springsteen brukar säga; "In that kind of society, everybody wins".
Tack Robert Eriksson för ett lysande inlägg!
Dagen
Kommentarer
Trackback
