dagenreflektion

Carl-Henrik Jaktlund skriver på ledarsidan:

 

"Visst kunde Jesus vara rättfram utan att linda in allt i smekande formuleringar, i evangelierna ser vi gång på gång hur han är ordentligt skarp. Men det var mot de religiösa ledarna, mot eliten med makt som utövade och ofta missbrukade sin makt: Han manade dem tydligt till omvändelse och bättring. Människorna som var trevande, undrande, sökande, längtande mötte han däremot på ett annat sätt. Dem inbjöd han till en vandring med orden ”Följ mig!” och de som tackade ja kännetecknades mer av sin vilja än av sin utmärkta förmåga att förstå och utföra allt rätt."

Carl-Henrik Jaktlund säger många bra saker i sin artikel, men jag skulle vilja lägga till följande med anledning av ovanstående citat: I bergspredikan säger Jesus till människorna som lyssnar: "Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket." (Matt 5:20) Hela bergspredikan är en omvändelsepredikan och Jesus säger gång på gång: "Ni har hört att det blev sagt /.../ Men jag säger er"

 

Mark 1:15: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Jesus)

Han sätter som så ofta fingret på en öm punkt när det gäller det evangelium som ofta predikas runt om i våra kyrkor idag, där alltför provokativa delar göms undan och sparas till ett lämpligare tillfälle, som sällan dyker upp. Att predika ånger och omvändelse från synd ställer nämligen krav - både på den som predikar och den som lyssnar. Att drabbas av insikten om att det finns synd i ens liv, synd som måste bekännas är omskakande. Det vänder förutsättningarna för det liv man lever upp och ner, och det är lätt att man går till försvar och urskuldar sig, eller lägger skulden på de kristna som i detta sammanhang upplevs som "kärlekslösa" och "hatiska".

 

Synden är till sin natur i oposition mot Gud. Vi kan inte tro eller förvänta oss annat. Det sämsta alternativet ur ett kärleksperspektiv är därför att undvika den konfrontation som uppstår när vi predikar om synd och behovet av ånger och omvändelse, och bara säga att "allt är väl". Så länge som det finns synd, finns det ingen frid och ingen gemenskap med Gud.

 

Guds Ande måste få en chans att överbevisa oss människor om vår synd, genom att ordet - i sin helhet - oupphörligt och troget predikas, predikas, och predikas...

 

Men, nådens gåva finns där hela tiden, tillgänglig, väntande. Bekänn din synd inför Gud, be omförlåtelse, börja leva ett nytt liv, och du får frid i hjärtat och frid med Gud.