Dagen 9/11-13: - Kompassriktning
Att ta ut kompassriktningen och hitta rätt bland kontrollerna i skogen är inte helt lätt. Det vet alla som under sin skoltid genomlidit detta moment i gymnastiken. En trött tonårskropp gjorde inte saken bättre. Att kunna orientera sig i en okänd terräng kräver inte bara en fungerande kompass, utan också förmågan att läsa och tolka kartan rätt. Den samlade kunskapen och erfarenheten blir med tiden en viktig förutsättning för att snabbt och säkert hitta rätt väg framåt.
"Kristenheten måste vara beredd på att förändras i en ny tid och för att ta ut riktning bör vi kolla in de unga, nykristna och de med annan etnisk bakgrund." säger Markus Holmbom i en debattartikel i Dagen. För att kunna ta oss ur snårskogen föreslår han alltså att vi ska ta rygg på de unga, de som har minst erfarenhet och de som kommer från andra kulturer.
Varför? Jo, denna grupp, som Markus Holmbom själv identifierar sig med, har inte sin identitet i en kyrklig tradition, utan "rör sig obehindrat mellan alla möjliga kyrkor och samfund." De är "ointresserade av att ta ansvar för och förvalta en tradition som de inte har sin identitet i."
Har då vi andra (äldre, erfarna kristna svenskar) tappat vår kompass, eller mist förmågan att läsa och tolka kartan rätt? Borde inte vi vara allra bäst på det? Borde vi inte vara de mest erfarna? Här finns det givetvis anledning till självgranskning.
Holmbom menar att vi befinner oss i en identitetskris - både politiskt, ideologiskt och kyrkligt, och att "samfund, kyrkor och kristna ledare kan ifrågasättas om de alls kan kallas kristna." medan de ungar, nykristna "finner sin identitet i Bibelns fasta grund, i den varma välkomnande gemenskapen och i det liv som trovärdigt lever i, tror på och följer Bibelns ord." Många av de gamla, erfarna kristna "saknar till exempel öppenhet för biblisk kritik och prövande av vår tro och våra traditioner. Vi är också ofta mer bekymrade över våra samlingars sång och stil än att betjäna andra och vittna om Jesus i vardagen."
Ultimatum:
"Det samfund eller den kyrka som vill ha en sann och bestående identitet har därför skäl att pröva sig själv" för det är bara den som kan bestå. "...finner du din identitet i Bibelns över dig auktorativa ord, gemenskapen i Jesus med andra kristna och den tro som lever som den lär, så vill vi bygga framtidens kyrka med dig!"
Markus Holmbom gör ett engagerat och lovvärt inlägg, och jag håller helt med honom om att vi hela tiden måste pröva oss själva i förhållande till Guds ord. Tror vi på evangeliet? Lever vi i lydnad? Tror vi på och vilar vi i Guds löften? Varje enskild kristen, och varje församling måste ständigt och dagligen hämta ny kraft och kompassriktning i Guds ord - oavsett ålder, oavsett etniskt ursprung. Här har vi en gemensam grund att stå på, en grund som förhoppningsvis skapar sammanhållning och "tradition" i god bemärkelse.
Det som oroar mig är den polarisering som skapas i Holmboms inlägg. Gammal ställs mot ung, gammalt mot nytt, gränser mot gränslöshet, vi mot dem.
Vi måste först och främst ha vår identitet och tro grundad i bibeln, och vi måste utifrån det ta ett gemensamt ansvar för de mer jordnära formerna för vår gemenskap. Församlingen är till för alla - både gamla och unga, och den gemenskapen måste präglas av ömsesidig respekt, vilja till kompromiss och självgranskning.
Men, vi måste också samtala om vad vi menar med "bibelns fasta grund", och vad det är vi faktiskt tror på. En "tro som lever som den lär" innebär inte per automatik samma tro, eller ens kristen tro.
Tillbaka till skolans orienteringsdagar. Låt oss titta på kartan tillsammans, så att vi har samma bild. Låt oss ta ut kompassriktningen tillsammans. Låt oss ta ansvar tillsammans, så att alla hittar kontrollstationerna och går i mål!
Kommentarer
Trackback
