Dagen 15 jan 2011 - "Jehovah Shammah"
Jag läser med jämna mellanrum David Wilkersons blogg och tittade in där idag. Blev djupt berörd av det han hade att säga, och kände att det tog bort en hel del frustration kring frågan om medlemsskap, mediakompetens och marknadsföring. Det enkla svaret skyms ofta av att vi i våra ambitioner krånglar till det, men Gud är sällan krånglig, han är heligt enkel, och oföränderlig!
Här kommer min översättning av David Wilkersons blogginlägg den 14 jan 2011 (http://davidwilkersontoday.blogspot.com):
Jehovah Shammah – ”Här är Herren”
För att vara medlem i Guds sanna kyrka, måste du vara känd under namnet Jehovah Shammah – ”Här är Herren” (Hes 48:35). Andra måste kunna säga om dig; ”Det är uppenbart för mig att Gud är med den här personen. Varje gång jag ser honom [henne], känner jag Jesu närvaro. Hans [Hennes] liv reflekterar verkligen Guds härlighet.”
Om vi är ärliga, måste vi nog medge att vi inte känner Herrens närvaro i varandra särskilt ofta. Varför? Kristna spenderar sin tid med att vara involverade i goda religiösa aktiviteter – bönegrupper, bibelstudier, evangelisation – och allt detta är mycket lovvärt. Men många av dessa kristna tillbringar lite, om ens någon tid alls, med att tjänstgöra inför Gud, i bön på sin kammare.
Guds närhet kan helt enkelt inte fejkas. Detta är sant vare sig det appliceras på en individs liv eller på kyrkokroppen. När jag talar om Guds närvaro, talar jag inte om någon slags andlig aura som på ett mystiskt sätt finns runt en person, eller som skapas i en gudstjänst. Jag talar snarare om resultatet av en enkel men kraftfull vandring i tro. Oavsett om detta visar sig i en enskild persons liv eller i en hel församling, så är det något som människor lägger märke till. De säger till sig själva; ”Den här personen har varit tillsammans med Jesus” eller ”Den här församlingen tror verkligen på vad den predikar”.
Det krävs mycket mer än en rättfärdig pastor för att skapa en ”Jehovah Shammah-kyrka”. Det krävs ett rättfärdigt, inneslutet Gudsfolk. Om en främling kommer ut från en gudstjänst och säger; ”Jag kände Jesu närvaro där inne”, kan du vara säker på att det inte bara var på grund av predikan eller lovprisandet. Det var för att en rättfärdig församling hade kommit in i Guds hus, och för att Guds härlighet dröjde sig kvar mitt ibland dem.
Ledarblogg, Hörnmark-intervju, Hörnmark-intervju, Mediastrategi, Insändare, Insändare, Krönika, Blogg,
Jag tycker man gör helt rätt inom den svenska Pingströrelsen att man vill utreda medsbegreppet !!
Vi måste som svenska "pingstvänner" leva i verkligheten och i förnyelse ur alla perspektiv !
Som jag ser det i dag så är pingstvänner en religiös grupp som bara vill klaga och tro sig hålla sig för bättre än andra och där har dopfrågan blvit en lättköpt poäng fär självrättfärdiga pingstvänner !
