dagenreflektion

..."ekumenik är inte ett då och då återkommande evenemang utan en strävan som behöver genomsyra arbetet året om. Det handlar inte om att utplåna särarten hos församlingar och samfund utan att se skillnaderna i uttrycks- och synsätt som en rikedom, inte ett hot.”

(Elisabeth Sandlund, ledarblogg 24 jan)

Vi – både kyrkor och individer - har alla våra käpphästar, våra personliga åsikter och ideal. Vi framhäver gärna dessa i debatten om tro och övertygelse, vilket polariserar och skapar ett tydligt vi och dem. Inte minst ur ett ekumeniskt perspektiv, borde vi i stället bli bättre på att skilja mellan våra åsikter (som ju kan växla över tid) och själva kärnan i kristendomen - den gudomligt oföränderliga och den vi alla har gemensam.

När vi vänder oss utåt, mot samtiden måste vi ha allt fokus på just denna gemensamma kärna, och lägga vårt tyckande och tänkande om diverse frågor åt sidan. Debatten i Dagen, på Dagens hemsida och i kristna bloggar, ägnar oerhört mycket tid åt frågor som rör åsiktsskillnader och detaljer i en kristen tro, som tyvärr ofta blir helt obegriplig för den utomstående. Samtidigt tappar kyrkan farten, blir inåtvänd och långsam.

Visst behöver vi föra en debatt inom kyrkan, men låt oss också i högre utsträckning börja argumentera för kristendomen, som den enda sanna tron, utåt, till samhället och de som söker. Det är här de olika samfunden kan spela i samma lag - starkt och offensivt.

Denna gemensamma styrka förutsätter i sin tur en andens enhet, som bara kan komma ur att vi umgås dagligen med Gud, i ödmjuk bön och ständig förnyelse.

Den oinvigde betraktaren måste kunna titta på kyrkorna utifrån och se att alla har – inte bara samma tro, utan också samma övertygelse om att denna tro är en objektiv sanning – oavsett andra meningsskiljaktigheter.

Kan vi göra detta, blir särarten hos församlingarna en tillgång snarare än ett hot, men framför allt kommer den kristna tron att vinna terräng!