dagenreflektion

I en artikel i Dagen idag uttalar sig integrationsminister Erik Ullenhag om de allt fler religiösa i Sverige. Han säger sig vilja värna om det sekulära samhället - men naturligtvis också om religionsfriheten (!). Folk är mer troende i Sverige idag och religionen har tagit allt större plats, därför måste vi prata om vad som är religionens gränser, menar han. Vad de religiösa ska ha för rätt att ställa för krav på samhället är enligt Ullenhag nästa fråga. Det handlar om - om och när - ens religiösa övertygelse ska gå före samhälleliga normer. Rätten att tro på Gud innebär ju till exempel inte att man får kränka andra, slippa skolplikten eller ställa orimliga krav på arbetsgivaren.

”Samhälleliga normer” är dock ett vagt begrepp och frågan är om det kan sägas att det finns en, allena rådande norm i alla lägen. ”Orimliga krav” är också mycket vagt. Vem ska avgöra om ett krav är orimligt eller inte?

Med tanke på att medlemssiffrorna i svenska kyrkor inte direkt går uppåt, är det dock positivt att höra att antalet ”religiösa” ökar i Sverige. Möjligen kan det vara så att det fokus som med god hjälp av Sverigedemokraterna sätts på invandrare idag (som inte sällan är aktiva religionsutövare), gör den här frågeställningen större än vad den egentligen är. Hur som helst är det positivt att det finns religiösa utövare i Sverige, som står upp för sin tro och ifrågasätter samhällets normer och värderingar i olika frågor. Det är därför viktigt att vi samtalar om detta, lyssnar och försöker förstå varandra.

Att efterlysa en diskussion i syfte att  bestämma hur långt en av samhällets minoritetsgrupper ska få gå i sin trosutövning, och vilka krav just dessa människor ska få ställa på samhället, är däremot mycket märkligt. Vilken lag i Sverige ger en grupp – bland många - rätt att bestämma över en annan? De religiösa borde  i konsekvensens namn lika gärna kunna ha synpunkter på hur långt ateister och humanister ska få gå i sin ”tro” och vilka krav de ska ha rätt att ställa på samhället - och de religiösa….

Grundlagen säger att varje individ har “frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.” Vi har i Sverige också andra lagar som vi förväntas följa. I de fåtal fall, där tolkningen av den egna religionen dras till ytterligheter och överskrider gränser som andra utövare inom samma religion inte överskrider, så får man rimligtvis hantera/diskutera det – i den situation där detta uppstår. Går det så långt att det handlar om att man bryter mot svensk lag, då ska rättsväsendet träda in och avgöra skuldfrågan – i vanlig ordning. Precis som när svenskar bryter mot lagar och förordningar i Sverige, så blir resultatet en straffpåföljd - i bästa fall. När religiösa utövare bryter mot lagar och till exempel agar sina barn, eller på annat sätt gör våld på det samhället gemensamt har bestämt i juridiska termer, så ska samma rutiner givetvis gälla. Detta är en självklarhet!

När det gäller att bryta mot svensk lag eller ”svenska normer”, så är dock inte kristna eller andra trosutövare överrepresenterade. Långt därifrån. Här har Sverige betydligt större problem, orsakade av helt andra grupper i samhället.

Lagar och förordningar finns alltså, och dessa ska gälla för alla. Omvänt ska också alla grupper i samhället kunna ställa samma krav på att samhället lyssnar och också anpassar sig så långt det går till deras verklighet, så att ingen blir kränkt eller utsatt för intolerans. Detta ska gälla inte bara för  HBT-personer och humanister, utan även för kristna och muslimer – ja alla grupper i samhället.

Många blir ”kränkta” idag. Vi får kanske se upp så att vi inte blir kränkta av bara det faktum att andra människor utövar en annan tro, eller en annan livsstil än oss själva. Detta måste vi kunna uthärda, respektera och visa tolerans emot. Hur ska vi annars kunna kräva det för egen del? Här behövs inte bara en rejäl nypa sans och reson, utan också en uppvärdering av orden respekt och tolerans.

Ullenhag får gärna värna om det sekulära samhället, men vilka behöver egentligen värn? Sverige, som ju allmänt benämns som ett ”kristet” land, består enligt undersökningar bara av en minoritet (ca 9%)  bekännande, bibeltroende kristna. Antalet muslimer är förstås betydligt färre.

Enligt Center for the Study of Global Christianity, har ca 100 000 kristna om året lidit martyrdöden, enligt följande definition av martyr: ”Kristustroende som mist livet i förtid, i en situation där de är vittnen för sin tro, som ett resultat av mänsklig fientlighet". Andra religioner bär på liknande erfarenheter runt om i världen.

Det är idag svårare att öppet tro på en Gud och en övernaturlig verklighet - och överleva, än att inte tro alls.