Dagen 10 jan 2011 - skolresultat och könskultur
DEJA - Delegationen för jämställdhet i skolan, har publicerat ett antal rapporter i ämnet jämställdhet i skolan. Det finns idag 11 rapporter i ämnet, av vilka 5-7 handlar om skillnader i skolresultat mellan pojkar och flickor. Samtliga rapporter publicerades i början på juli 2010.
"Syftet med DEJA:s forskarrapporter är att bidra med ny kunskap samt sammanställa och sprida kunskap och därigenom stimulera diskussionen om jämställdhet och genus i skolan." (DEJA)
Det som man så kortfattat tar upp i SvD och Dagen är alltså inte särskilt nytt och borde kunna generera mer djuplodande referat, som ger en bättre och mer nyanserad bild av situationen. Frågan är viktig, men i likhet med många andra skolfrågor, blir den oerhört förenklad i dessa korta notiser. (Tillägg: Nu har det kommit en mer utförlig artikel från TT - bra Dagen!) Svaret på problemet ligger inte i att vi inom skolan ökar våra kunskaper om hedersproblematik ännu mer, utan lösningen på problemet måste sökas på ett högre, mer strukturellt plan, och involvera hela samhället och dess syn på manligt - och kvinnligt.
I den 7:e rapporten (Boys an d School: A Background Paper on the "Boy Crisis") skriver amerikanen Michael Kimmel, professor i sociologi, bl a följande tänkvärda rader:
"Könsklyftan i fråga om resultat verkar också vara mer komplicerad än påståendet att det går bättre för flickor och sämre för pojkar. 'Med få undantag får amerikanska pojkar [eller - enligt författaren - pojkar i vilket avancerat industriland som helst.] bättre resultat och åstadkommer mer än någonsin tidigare', skriver Sara Mead. 'Men flickorna har helt enkelt förbättrat sina resultat ännu snabbare på vissa områden.' Samma sak gäller i fråga om deltagande i undervisning: Flickornas ökningstakt är högre än pojkarnas ökningstakt. Men både pojkar och flickor får bättre resultat (Mead 2006)" (s. 29)
"När flickorna får frågor om skolresultat betraktar de genomgående goda resultat, ambition och kompetens som något som är oberoende av kön - dvs. varken manligt eller kvinnligt. Lika genomgående är pojkarnas betraktande av allt engagemang i skolan som "kvinnligt"." (s. 30)
"Det som är häpnadsväckande med pojkkoden - eller "Killkoden" eller "bro code", i tonåren - är att den är så intakt trots de enorma förändringar som skett i kvinnornas liv. Den kvinnliga ideologin - vad kvinnor anser vara kvinnligt - har genomgått en monumental revolution." (s. 31)
"Den verkliga pojkkrisen är en våldskris, som handlar om de kulturella ålägganden som likställer manlighet med förmåga att bruka våld." (s. 48)
"Om vi verkligen vill rädda pojkarna, skydda dem och främja pojkåren, så måste vår uppgift vara att finna sätt för att avslöja och utmana denna manliga ideologi, slå sönder den enkla modellen att pojkar nu en gång alltid är pojkar och undanröja pojkars känsla av självberättigande. För i verkligehten är denna manliga ideologi ett problem för både flickor och pojkar. Och betraktar man det på detta sätt verkar det, enligt min mening, vara en kvinnorörelse." (s. 54)
"Vi är varken från Mars eller Venus, utan från Jorden. Och här på planeten Jorden skulle vi alla må bra av att lyssna till Olof Palmes ord:
Det som höll tillbaka flickor från att lyckas i skolan var både institutionella och strukturella hinder liksom traditionella föreställningar om kvinnlighet. När kvinnor och män började ifrågasätta dess traditionella föreställningar lyckades de med framgång utmana de institutionella hindren. Det som hindrar pojkar från att lyckas i skolan är att de traditionella föreställningarna om manlighet består.
Att förstå denna föreställning är, enligt min mening, den bästa utgångspunkten för pedagoger och föräldrar som försöker vidta ågärder till stöd för den aktuella pojkkrisen. Det är en förutsättning som skulle göra det möjligt för pojkar att till fullo anamma en bredare definition av manlighet - en manlighet som till och med skulle kunna uppmuntra dem att lyckas i skolan." (s. 54-55)
Läs rapporterna på DEJAs hemsida: http://www.jamstalldhetiskolan.se/Bazment/deja/sv/publikationer.aspx
"Syftet med DEJA:s forskarrapporter är att bidra med ny kunskap samt sammanställa och sprida kunskap och därigenom stimulera diskussionen om jämställdhet och genus i skolan." (DEJA)
Det som man så kortfattat tar upp i SvD och Dagen är alltså inte särskilt nytt och borde kunna generera mer djuplodande referat, som ger en bättre och mer nyanserad bild av situationen. Frågan är viktig, men i likhet med många andra skolfrågor, blir den oerhört förenklad i dessa korta notiser. (Tillägg: Nu har det kommit en mer utförlig artikel från TT - bra Dagen!) Svaret på problemet ligger inte i att vi inom skolan ökar våra kunskaper om hedersproblematik ännu mer, utan lösningen på problemet måste sökas på ett högre, mer strukturellt plan, och involvera hela samhället och dess syn på manligt - och kvinnligt.
Anna Ekström, ordförande i Deja, säger till TT att det sedan 60-talet inte skett några större förändringar när det jämställdhetsarbetet inom skolan, och att man i bästa fall jobbar med detta på någon studiedag, föreläsning eller liknande.
Faktum är att det har hänt mycket i skolan på det här området sedan 60-talet. Skolan är ju en del av samhället och de rådande värderingarna. Ska mer kunna hända, måste könskulturerna - främst den manliga - förändras i samhället i stort.
I den 7:e rapporten (Boys an d School: A Background Paper on the "Boy Crisis") skriver amerikanen Michael Kimmel, professor i sociologi, bl a följande tänkvärda rader: "Könsklyftan i fråga om resultat verkar också vara mer komplicerad än påståendet att det går bättre för flickor och sämre för pojkar. 'Med få undantag får amerikanska pojkar [eller - enligt författaren - pojkar i vilket avancerat industriland som helst.] bättre resultat och åstadkommer mer än någonsin tidigare', skriver Sara Mead. 'Men flickorna har helt enkelt förbättrat sina resultat ännu snabbare på vissa områden.' Samma sak gäller i fråga om deltagande i undervisning: Flickornas ökningstakt är högre än pojkarnas ökningstakt. Men både pojkar och flickor får bättre resultat (Mead 2006)" (s. 29)
"När flickorna får frågor om skolresultat betraktar de genomgående goda resultat, ambition och kompetens som något som är oberoende av kön - dvs. varken manligt eller kvinnligt. Lika genomgående är pojkarnas betraktande av allt engagemang i skolan som "kvinnligt"." (s. 30)
"Det som är häpnadsväckande med pojkkoden - eller "Killkoden" eller "bro code", i tonåren - är att den är så intakt trots de enorma förändringar som skett i kvinnornas liv. Den kvinnliga ideologin - vad kvinnor anser vara kvinnligt - har genomgått en monumental revolution." (s. 31)
"Den verkliga pojkkrisen är en våldskris, som handlar om de kulturella ålägganden som likställer manlighet med förmåga att bruka våld." (s. 48)
"Om vi verkligen vill rädda pojkarna, skydda dem och främja pojkåren, så måste vår uppgift vara att finna sätt för att avslöja och utmana denna manliga ideologi, slå sönder den enkla modellen att pojkar nu en gång alltid är pojkar och undanröja pojkars känsla av självberättigande. För i verkligehten är denna manliga ideologi ett problem för både flickor och pojkar. Och betraktar man det på detta sätt verkar det, enligt min mening, vara en kvinnorörelse." (s. 54)
"Vi är varken från Mars eller Venus, utan från Jorden. Och här på planeten Jorden skulle vi alla må bra av att lyssna till Olof Palmes ord:
En grundläggande idé som man i dag anammar i Sverige är att man måste sträva efter en förändring som frigör både män och kvinnor från de inskränkande konsekvenser som traditionella könsroller skapar. (Palme 1972)
Det som höll tillbaka flickor från att lyckas i skolan var både institutionella och strukturella hinder liksom traditionella föreställningar om kvinnlighet. När kvinnor och män började ifrågasätta dess traditionella föreställningar lyckades de med framgång utmana de institutionella hindren. Det som hindrar pojkar från att lyckas i skolan är att de traditionella föreställningarna om manlighet består.
Att förstå denna föreställning är, enligt min mening, den bästa utgångspunkten för pedagoger och föräldrar som försöker vidta ågärder till stöd för den aktuella pojkkrisen. Det är en förutsättning som skulle göra det möjligt för pojkar att till fullo anamma en bredare definition av manlighet - en manlighet som till och med skulle kunna uppmuntra dem att lyckas i skolan." (s. 54-55)
Läs rapporterna på DEJAs hemsida: http://www.jamstalldhetiskolan.se/Bazment/deja/sv/publikationer.aspx
Kommentarer
Trackback
