Dagen 11/12-13: Kristi kropp, en pingstkropp?
"Hur kan vi sätta oss över det faktum att Gud tycks bekräfta dessa människors dop?" frågar sig Mikael Karlendal i en artikel i Dagen idag. Karlendal avser här "Guds bekräftelse av barndopet", och det faktum att Pingströrelsen traditionellt sett inte gör det.
Karlendal gör en jämförelse mellan sin egen ändrade ståndpunkt i dopfrågan och Apg kap 10-11, där Gud visar apostlarna att även hedningarna omfattas av Guds frälsningsplan. Även hedningarna fick här uppleva utgjutelsen av den helige Ande, de talade i tungor och de togs också upp i gemenskapen genom dopet. Karlendal säger att han under flera år funderat och kommit fram till en ny insikt - precis som Apostlarna i kap 10 - men i Karlendals fall handlar det alltså om "insikten" om att de som är barndöpta är lika goda kristna som de som är vuxendöpta. Gud "bekräftar" dem ju, så varför ska inte vi det genom att ge dem medlemsskap i våra Pingstkyrkor?
Parallellen med Apg haltar för det första ordentligt. För det andra är argumentet "Gud bekräftar dem ju" mer en personlig tolkning än ett argument. Gud bekräftar dessutom människors tro, inte deras dop. För det tredje kan man undra varför Karlendal tidigare uppenbarligen har tänkt att de som "bara" är barndöpta skulle vara mindre andefyllda Guds barn än andra, och eventuellt inte ens delaktiga i Kristi kropp? Resonemanget är märkligt. Påstår pingströrelsens företrädare att man inte kommer till himlen om man inte är vuxendöpt och tillhör en pingstförsamling?
Självklart kan man vara medlem av Kristi kropp, en brinnande kristen, fylld av den helige ande - utan att vara vuxendöpt. Dopet är ju inte villkoret för frälsning, gemenskap i Kristi kropp, och en plats i Guds himmel när den dagen kommer. (Dopet är dock en viktigt lydnadshandling, ett medvetet beslut och ett tillfälle att vittna om sin tro och omvändelse utåt mot omvärlden. Jag tror att det för en speciell välsignelse med sig.)
Det blir konstigt om vi drar slutsatsen att ett medlemskap i Pingstkyrkan i x-stad är det samma som medlemsskap och delaktighet i Kristi kropp, och att vi när vi stänger dörren för medlemskap utifrån dopfrågan, sätter oss över Guds bekräftelse av dessa barndöpta, och stänger dörren även till deras himlen.
Kristi kropp - i ordets rätta betydelse - utgörs naturligtvis av sanna kristna från många olika samfund och kyrkor - oavsett om de är döpta eller inte. Är detta inte självklart? Det är väl till och med så att det går att hävda att det finns vuxendöpta medlemmar i Pingstförsamlingar runt om i Sverige och världen som INTE är medlemmar i Kristi kropp:
"På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!"
Om man nu, som man av tradition gjort inom Pingströrelsen, menar att vuxendopet är en viktig deklaration av den egna tron och omvändelsen och därmed en bra grund för medlemsskap i den lokala församlingen, varför kan man då inte fortsätta med det? De som inte håller med kan ju vända sig till ett annat samfund för medlemsskap. Syskon i Herren är vi ju i alla fall. Eller ska vi hårddra det hela ordentligt och i stället komma fram till att nu skrotar vi alla olikheter vad gäller dopsyn och annat, och blir en enda kyrka, ett enda samfund, eftersom vi trots olikheter i bibeltolkning ändå är syskon och likvärdiga delar i Kristi kropp..? Kanske inte helt realistiskt...
Jag kan förstå att man lämnar Pingströrelsen om man kommit fram till att man vill erkänna barndopet som ett fullvärdigt dop, och som pastor ta emot nya, barndöpta medlemmar i sin församling. Men jag kan inte riktigt förstå Karlendals argumentation.
Kommentarer
Trackback
