dagenreflektion

Problemet för Kristi efterföljare idag är inte så mycket teologisk "tvärsäkerhet", som teologiskt "självförebrående". Det finns hos kyrkan en många gånger förödande brist på självförtroende, orsakad av påtryckningar, tvivel och rädsla för att stöta sig med den omgivande värld - som kristi efterföljare per definition inte är en del av. Vi finns i världen och ska förhålla oss till den, men vi ska inte låta den övertala oss till att anpassa det evangelium vi är satta att bära fram till det för tillfället politiskt korrekta.

 

Jag håller dock med Lars Ingelstam om att debatten - bland de kristna - ibland blir onödigt hätsk. Den "obehagliga och nedlåtande tonen" är ibland förvillande lik den ton som de allra mest militanta ateister tar sig. Ingelstam visar i stället föredömligt prov på ett bättre ideal i sin artikel i Dagen. Vi måste kunna uttrycka olika åsikter och argument, men på ett värdigt sätt.

 

Lars Ingelstam säger vidare:

 

Precis som Bertrand Russel sa, så är problemet med världen de högljutt tvärsäkra (= dumma), inte de kloka, tysta. De kloka är allt för fulla av tvivel... Ju mindre man vet desto lättare är det att vara tvärsäker, vilket givetvis blir ett stort problem om man önskar en fruktbar och värdig debatt.

 

Samtidigt kan man ändå ifrågasätta om "sökandet" efter sanningen verkligen är mer önskvärt och i någon mån mer värdigt, än ett tydligt deklarerande av "sanning" när det kommer till kristen tro. Här riskerar vi att bli vaga och relativa i vår syn på vad evangeliet egentligen säger.

 

För en sann Kristi efterföljare bör det t ex vara ett obestridligt faktum - en absolut sanning - att:

 

Det bibeln (och Jesus själv) säger om Jesus Kristus är sant:

Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kan få gemenskap med Gud, Fadern, utom att erkänna och bekänna Jesus Kristus vara Herre. Den som kommer till tro på Jesus Kristus, bekänner sin synd och sitt beroende av Guds räddning, blir helt utan krav på motprestation frälst.

 

De mest grundläggande sanningarna måste vi gå ut och hävda som just obestridliga sanningar. Det är när denna absoluta grund för kristen tro börjar att relativiseras och omdanas till något som bättre passar in i denna tids sätt att tänka, och det är när vi inte längre ställer oss upp och försvarar Guds sanna ord, som vi har all anledning att vara oroliga för oss själva!

 

En anledning till att det blir så här kan kanske vara att vi krånglar till det som i grund och botten är naivt enkelt i Guds budskap till oss. I en intellektuell strävan att förstå, och göra Guds ords sanningar begripliga för alla (även de som inte tror) tappar vi lätt bort sanningen, som bor i det enkla, och för världen dåraktiga.