dagenreflektion

"Jesus död var inget offer. Den var en avrättning utförd av romarna." säger professor Thomas Kazen i Dagen idag. De kristna på Jesu tid liknade Jesu död vid ett offer, eftersom de var väl bekanta med de antika offren och deras betydelse. Denna symbolik gav enligt Kazen evangeliet "samtidsrelevans" i deras tid.

 

Idag finns det många som ser offersymboliken som just - metaforer, säger Kazen. De som vill tolka Jesus död som ett bokstavligt offer är dock välkomna att göra det: "gör romarna till offerpräster, Jesus till människooffer, och Golgata till tempelaltare. Gör det till priset av Jesus egen gudsbild! Något bokstavligt offer blir det inte i alla fall."

 

(Jag kommer här osökt att tänka på Tage Danielssons monolog "Om sannolikhet". "Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände" - på korset - "verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning.")

 

Men hur ger man då evangeliet relevans idag? Vi förstår ju uppenbarligen inte offersymboliken enligt Kazen, så hur kan då Jesu död bli "meningsfull för människor idag i ljuset av hans liv, verksamhet och gudsrikesvision? Utan samtidsrelevans, inget evangelium."

 

KG Hammar är lite tydligare: ”Det är Gamla testamentets syn att det behövs offer för att öppna vägen till Gud. Jag tycker det är en rätt otäck tanke att ju mer Jesus lider, desto mer synd väger Jesus upp. Detta är en av flera tankar kring försoningen, men den fungerar inte för oss i dag. Det är svårt att förena kärlekens Gud med att Jesus måste lida. /…/ Det handlar mer om den gudomliga närvaron i det allra mest utsatta än om den gudomliga rättvisan som kräver ett offer.” (KG Hammar, Jag har inte sanningen, jag söker den)

 

Är "sanningssökande" ett försök att skapa en Gud som passar våra behov och vår bild av hur det bör vara, i stället för att acceptera bibelns Gud, vars tankar är högre än våra tankar, och vars egenskapar inte låter sig inskränkas till att vara en snäll och kärleksfull farbror där uppe i himlen? Hur är det med Guds rättfärdighet, hans vrede och dom över synden? Hebr 10:31: "Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer."

Synen på Jesu död och försoning hör direkt ihop med vem Gud faktisk är i all sin väldighet, eller rättare sagt - vem vi vill att Gud ska vara - i diskussioner som denna...

 

Som jag förstår det så menar Camnerin och hennes tankesyskon alltså att Jesus inte tog på sig Guds straff för våra synder. Han visar oss däremot på Guds kärlek och delar vårt lidanden, men han tog inte straffet från Gud för våra synder.

 

Bibelns Gud hatar och straffar synden, och detta straff tog Jesus i stället för oss. Hur går det ihop med ovanstående resonemang?

 

Pastor John Macarthur får avsluta denna betraktelse i sin blogpost Himlens perspektiv på korset :

 

"Vi tenderar ofta att tänka på korset endast i termer av vad det åstadkommer för oss. Vi börjar se oss själva som det centrala i Jesu död, och utgår från att han dog för att vi skulle räddas och bli helgade - för att rädda oss från domen och helvetet.

 

Och samtidigt som allt detta verkligen åstadkoms genom Jesu död, så är det ändå bara en biprodukt. Det är alltihop sekundärt jämfört med det faktum att i slutänden dog Krisuts för Gud. För att till fullo förstå meningen och syftet med Jesu död, måste vi titta på korset ur ett himmelskt perspektiv.

 

En titt i gamla testamentet avslöjar det speciella offersystem som Gud skapade för att handskas med sitt folks synder. I dessa offer, öppnade Gud en väg, genom vilken syndaren kunde komma inför honom och tillfälligt få sin synd behandlad av honom. Den skyldige tog med ett djur till prästen vid tabernaklet, och senare till templet. Syndaren lade sina händer på djuret för att symboliskt överföra sin synd och skuld på djuret. Djuret dödades sedan och dess blod rann ut över altaret.

 

Syftet med offersystemet var att understryka att syndens lön är döden (Rom 6:23) och att Guds vrede kan blidkas genom ett offer (Hebr 9:22). Men dessa djuroffer erbjöd endast ett tillfälligt offer för synden (Hebr 10:4), så de måste upprepas gång på gång på gång. I stället för att ge en permanent förlåtelse, pekade detta tillfälliga offersystem framåt mot Gyds slutliga offer; hans son.

 

Kristus var det enda fullständigt tillräckliga och acceptabla offer för Gud, det enda verkligt syndfria lamm, som kunde offras för att rena mänskligheten från synd. Hebreerbrevets författare pekar på det faktum att Kristus blev både offer och offerpräst genom sin död.

 

"En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen, en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv." (Hebr 7: 26-27)

 

Och helt olik alla tidigare ineffektiva och ofullständiga offer, kunde Kristus till fullo tillfredsställa Guds vrede.

 

"Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden. 27Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, 28så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning." (Hebr 9:26-28)

 

Och till vem offrades Kristus? Hebr 9:14 ger oss svaret: huru mycket mer skall icke Kristi blod — då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud — rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!

Det är sant att vi får skörda de eviga fördelarna med Jesu offer, men det var ytterst ett offer till Gud. Vi kan inte missta Jesu död för något mindre.

(John Macarthur)