dagenreflektion

 

Bilden av en präst i svenska kyrkan, iklädd en mask som föreställer en älg, fick mig att rygga tillbaka. Prästen står framför altaret i kyrkan, i övrigt iklädd prästdräkt. Maria Carlsson, som prästen heter, är själv jägare och funderade enligt tidningen Dagen så här inför jägargudstjänsten: "Vad är det alla jägare vill se helst av allt, jo det är en älg." och hennes utvärdering blev:  "...det lät som om de uppskattade det. De skrattade ju."

 

Vi som jobbar i skolans värld, tänker ibland i samma banor. Spex förkommer då och då i syfte att på ett pedagogiskt sätt sätta avtryck i minnet på eleverna, lära ut något, skapa god stämning och visa att vi som pedagoger kan bjuda på oss själva. Att sätta på sig en älgmask inför ett auditorium av jägare skulle mycket väl kunna fungera i många andra sammanhang också; i en föreläsning, i ett underhållningssammanhang, vid interna fester osv. 

 

Bilden på prästen iklädd älghuvud, på den allra helgaste av platser, blir något annat. Min reaktion beror inte på att jag själv inte hade kunnat göra samma sak - i ett annat sammanhang. Reaktionen beror inte heller på att jag saknar humor (!). Reaktionen har med det allra heligaste att göra. Den handlar om hur stora friheter vi kan och bör ta oss som Guds representanter på jorden, hur mycket vi ska tillmötesgå och anpassa oss.

 

Vad vinner vi med att klä ut oss och underhålla i kyrkan? Ja, vi kanske får publiken att skratta och vi tillfredsställer publikens behov och önskningar - i det här fallet att få se en älg. Men tänk om någon i publiken hade ett behov av att se Gud och något av hans helighet?

 

Om inte vi som är kristna, präster och pastorer, visar respekt för både kyrkorummet och kyrkobesökarna, vem ska då göra det? Kanske är det därför som många väljer bort kyrkan och söker Gud på andra platser idag...